Sara Kjellström

Blev 83 år.

Familj med Erik Smedberg (1804 - 1877)

Noteringar

född 1805-03-03 i Söderskogen, Film, död 1888-10-29 i Ingstarbo, Österlövsta. Bosatt i Randesbo, Österlövsta.

Detta skriver forskaren Aina Arnarp:

Sara Kjellström kom under min forskning att beröra mig mest av
alla. Delvis beroende på att jag först efter mycket möda kunde
skriva in vem av två Sara Kjellström som var min mormors mor.
Enligt uppgift skulle Sara vara född 1804 i Dannemora, men i
födelseboken fanns ingen. Däremot fanns en flicka med detta namn
som var född i slutet av 1700-talet och en annan som var född
1805, men varken dag eller månad stämde med någon av dem. Jag
koncentrerade mig på att följa Sara född 1805. Sara blev
föräldralös vid 5 års ålder och fick ut och tjäna tidigt hos olika
bönder. Varje gång jag hittade henne i husförhörslängder stod där
olika födelsedatum. Men så äntligen i ett husförhör kom samma
felaktiga datum som i min ursprungliga uppgift. Det var alltså
Sara som var född 1805 som var min mormors mor.
Jag följde henne och berördes av hennes fortsatta öden: Hon
träffade Erik Smedberg och blev "sambo". Fick tillsammans med
honom sex barn. Vi vet att kyrkan och samhället i övrigt vid den
tiden såg med oblida ögon på kvinnor som födde "oäkta" barn.
Giftemålet kom ändå till stånd efter min mormors födelse.
Som änka bodde hon hos sin dotter Anna Kajsa i Ingstarbo. I
dödsboken tituleras hon fattighjon!!

Ur Films kyrkostämma år 1822 (Saras ungdomstid) har jag avskrivet
följande, som också visar prästen Fredrik Segerquist och kyrkans
något bigotta syn på livets små glädjeämnen och fataliteter
"Av sockenmännen underrättad om det oskickliga och syndiga
förhållande som bland församlingens ungdomar skall vara rådande,
att under julehögtiden eller natten mellan jul- och annandagen i
gårdar och byar kringstryka samlade skockar av drängar och
ynglingar för att sjunga den s.k. Staffansvisan, har jag till
befrämjande av denna stora högtidens värdiga förande, som nu åter
instundar aktat nödigt, att med sockenmännen överenskomma om ett
lämpligt sätt, att avskaffa denna osed och flera oordningar under
julehögtiden samt andra tider av året som åstadkomma ej mindre
oro-och förargelse i församlingen, än ungdomens framtida fördärv
genom tygellös och självsvåldigt uppförande. I anledning härav
fattade nu sockenmännen enhälligt det beslut:
1) Att de ynglingar som hädanefter varde beträdde att hava på
andagsnatten strukit omkring och sjungit Staffansvisan skola böta
var och en 2 riksdaler Banco till fattigkassan - ävensom den fader
elle husbonde vilken med sina varningar och föreställningar ej
förmått avhålla sin son eller dräng ifrån detta gudlösa
förfarande. Skall om han icke genast för Pastor tillkännagiver,
varde förfallen till samma böter.
2) Att de som juledagen och de övriga högtidsdagarna uti helger,
löpa ut ur kyrkan förrän gudstjänsten slutad är, vilket
oanständiga förhållande på denna vår frälsares födelsehögtid, mer
än eljest utmärker sig, skola böta till kyrkan 1 riksdalen Banco,
var och en som därmed beträdd vorden. Och på det att denna ordning
desto säkrare må vinnas och överträdaren ertappas och bliva känd,
skola sockenmännen i Socknen, 2:ne vid en västra och 2:ne vid den
södra porten bevaka kyrkdörrarna dessa högtidsdagar i julhelgen
och varde med juldagen sin början av Sexmännen Jan Jansson i
Kyrkbyn, Anders Ersson i Lillbyn, Anders Olofsson i Kullbol och
gamla Per Sjöberg vid gruvan. Vilka göra sig till enahanda bot
förfallne, om de uraktlåta att genast efter gudstjänstens slut
giva Pastor tillkänna om någon eller några emot detta fattade
beslut brutit. Likväl om någon för sjukdom eller andra omträngande
behov, som är känd för en kristlig levnad och vandel måtte i
förtid gå ut ur kyrkan, skall han från dessa böter vara befriad,
dock förmodas att detta ej böra inträffa förrän välsignelsen är
given och annammad ock.
3) Att som det visat sig att ungdomar i större hopar samlar sig
vid de ställen där bröllop hålles, varigenom ej allenast trängsel
för de kallade bröllopsgästerna förorsakas, utan ock
oordentligheter av åskådare begås, det hädanefter vid 2 riksdaler
Banco bötar till fattigkassan, skall vara alldeles förbjudet för
ho det vara må som ej till bröllopet är bjuden och kallad är, att
sig vid bröllopshuset infinna under förevändning att se Bruden, om
ock ingen olägenhet, varken för husfolket eller bröllopsgästerna,
därigenom skulle uppkomma eller förorsakas. Över efterlevnaden av
detta förbud, tillkommer det husvärden, att noga tillsyn hålla och
förbrytelser däremot till Pastor tidigt tillkännagiva, som genom
Sexmännen skall låta indriva böterna av dem som gjort sig därtill
förfallne, detta gäller i avseende på böternas uttagande enligt
första och andra punkten.
4) På det ingen till dessa till god ordning och skick ländande
föreskrifter måtte i okunnighet fela, beslöts och att detta
protokoll skulle nu instundande juledag efter Ottesångspredikan
ifrån predikstolen uppläsas och framgent nästa söndagen före
julhelgen årligen därmed fortfaras.
Den 22 dec. 1822."

Faddrar vid Saras dop voro: Gruvdräng Jan Öhman och dess hustru,
Gruvdräng Erik Gräs och pigan Stina Söderholm.

Källor